stolthet och .. fördom?
En sak jag kom att tänka på igår var talesättet(?) "Yeah.. not one of my proudest moments!". Så kan man känna ganska ofta (i alla fall jag). Men vad skulle då ens proudest moments vara? Det tänker man inte på så ofta. Det enda jag kom på, som också är en riktigt bra story, är när jag i högstadiet hade en tyst dispyt med en kaxig kille som trodde att jag skulle flytta på mig för honom. Men jag bara står där, tittar på honom och väntar. Efter att ha svalt sin stolthet flyttar han på sig och säger bittert "Ursäkta, ursäkta..". Han menade det inte. Men jag vann!
